British 1830-1896 Lord Frederic Leighton Locations   Related Paintings of Lord Frederic Leighton :. | The Painter's Honeymoon | Acme and Septimius | Nausicaa | Perseus and Andromeda | Flaming June |
Related Artists:
BERCHEM, Nicolaes
Dutch Baroque Era Painter, 1620-1683 Nicolaes Pieterszoon Berchem (1 October 1620 - 18 February 1683) was a highly esteemed and prolific Dutch painter of pastoral landscapes, populated with mythological or biblical figures, but also of a number allegories and genre pieces. Born in Haarlem, he received instruction from his father Pieter Claesz, and from the painters Jan van Goyen, Jan Wils and Claes Cornelisz. Moeyaert. (It is not known why he called himself Berchem or Berighem, and other variants). For some time it was supposed Berchem traveled to Italy with a fellow painter Jan Baptist Weenix, whom he called his cousin. In 1645 he became a member of the Dutch reformed church and married the year after. Being a widower he married the daughter of Jan Wils. Around 1650 he did travel to Westphalia with Jacob van Ruisdael. May be Berchem went to Italy after this trip and before he moved to Amsterdam. Around 1660 he worked for the engraver Jan de Visscher designing an atlas. In 1670 he moved back to Haarlem, but Berchem died in Amsterdam in 1683. His paintings, of which he produced an immense number, (Hofstede de Groot claimed around 850, although many are misattributed), were in great demand, as were his 80 etchings and 500 drawings. His landscapes, painted in the Italian style of idealized rural scenes, with hills, mountains, cliffs and trees in a golden dawn are sought after. Berchem also painted inspired and attractive human and animal figures in works of other artists, like Allaert van Everdingen, Jan Hackaert, Gerrit Dou, Meindert Hobbema and Willem Schellinks. The French Rococo painter Jean-Baptiste Pillement was influenced by his works.
Adam Pijnacker
15 February 1622, Schiedam - buried 28 March 1673, Amsterdam ) was a Dutch Golden Age painter, mostly of landscapes. Pynacker was the son of a wine merchant, who was a member of the vroedschap, or city regency. He travelled to Italy and was gone for three years. In 1658 he converted to Catholicism in order to marry Eva Maria de Geest, Wybrand de Geest's daughter. In that year his portrait was painted by his father-in-law. In Schiedam he baptized two children, but from 1661 until he died, he lived on the Rozengracht in Amsterdam.
ulrika eleonora
Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.